Titanic lämnar Southampton för att korsa Atlanten https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3ARMS_Titanic_3.jpg
Det är kvällen den 14 april 1912. Världens största fartyg Titanic plöjer fram genom det sammetssvarta vattnet i norra Atlanten. Plötsligt dyker ett isberg upp några hundra meter framför dem. Utkikarna varnar besättningen på bryggan och man kommer närmare och närmare. 37 sekunder senare kolliderar Titanic med isberget och katastrofen är ett faktum…
Men nu får vi ta det lilla lugna. Vi tar det från början, tycker jag.
När Titanic byggdes var hon världens största fartyg. Hon vägde 46 000 ton och var nästan 270 meter lång, lika lång som om man ställt 22 bussar efter varandra. Hon var lika hög som ett elvavåningshus och kostade 60 miljoner kronor att bygga. I dagens penningvärde blir det ungefär 4 miljarder kronor. Hon kallades för Drömmarnas skepp och det var inte konstigt, eller hur?
Det många kanske inte vet är att Titanic hade ett syskon, ett systerskepp som man kallar det. Det fartyget hette Olympic och var nästan exakt likadant som Titanic. Från början var det just Olympic som alla pratade om, Titanic var ju bara nummer två. Det som egentligen gjorde henne känd var att hon sjönk. Om hon inte gjort det skulle hon antagligen blivit järnskrot som hennes storasyster Olympic blev efter många år på havet. Istället blev hon världens mest kända skepp. Just för att hon ligger på havets botten!
Inte nog med att Titanic var världens största fartyg, man sade också att hon var osänkbar. Hon var indelad i avdelningar som man kunde stänga om det kom in vatten. På så sätt kunde man få vattnet att stanna i den skadade delen av fartyget och då kunde hon ju inte sjunka trodde man. Det som var nytt och coolt med Titanic var också att hon inte var ett segelfartyg utan drevs av gigantiska ångmotorer. Det betydde att resan över Atlanten bara tog några dagar istället för flera veckor.
För hundra år sedan gjorde man stor skillnad mellan rika och fattiga människor. De som hade mycket pengar var mer värda än fattiga och så var det på Titanic också. De som åkte i första klass och hade betalat massor av pengar för sina biljetter (ungefär en halv miljon kronor i dagens penningvärde), hade bland annat jättefina, stora hytter fulla med vackra möbler, flera olika restauranger att välja mellan, en gymnastiksal och en simbassäng. De hade också ett eget promenaddäck där man kunde ta lite frisk luft och där de flesta livbåtarna fanns. Titanic hade också ett sjukrum, ett litet häkte där man kunde låsa in stökiga passagerare, och egna frisörer.
Passagerarna i första klass bodde högst upp på Titanic och dit fick absolut inte passagerarna från tredje klass komma. Man fick inte blanda fattiga och rika, det passade sig verkligen inte. Man hade till och med vakter ombord som skulle se till att ingen från tredje klass slank upp på första klassdäcket.
Gymnastiksalen ombord på Titanic https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3AGym.jpg
I andra klass var det också mycket lyxigare än i tredje klass. Där fanns en fin restaurang och ett bibliotek. Nere i tredje klass var hytterna mycket enklare och det var ganska trångt, men Titanics tredje klass var ändå mycket finare än många andra fartygs. Oavsett vilken klass man åkte i tyckte nog de flesta passagerare att det var ganska fantastiskt att åka med Titanic. Det var ju trots allt första gången hon skulle ta passagerare med sig över Atlanten så ingen hade ju sovit i sängarna, ätit på tallrikarna eller torkat sig med handdukarna. Allt var skinande nytt. En svensk kvinna som hette Agnes blev väldigt irriterad när hon steg ombord på Titanic för hon fick svart färg på klänningen. Fartyget var så nymålat att det inte hunnit torka ordentligt!
När Titanic lämnade hamnen hade hon en hel del kändisar från den tiden med sig ombord. Edward J Smith var kapten på fartyget. Han jobbade för rederiet Vita Stjärnlinjen som ägde Titanic och hade varit kapten i 32 år. Han hade aldrig varit med om en olycka till sjöss och skulle egentligen gått i pension. Men han blev övertalad att göra denna sista färd med Titanic. Ombord fanns också vd:n för Vita Stjärnlinjen, Bruce Ismay, och Thomas Andrews, som varit med och ritat Titanic.
Kapten Edward J Smith https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3AEdward_J._Smith.jpg
Men den kändis som smällde högst var nog i alla John Jacob Astor. 1912 var han världens rikaste man och hade precis gift sig med en ung tjej som han kunnat vara pappa åt. Det hade blivit skandal hemma i USA så de hade åkt iväg till Europa och Egypten på bröllopsresa, men nu skulle de åka med Titanic hem till New York. Tyvärr överlevde Astor inte katastrofen och när man hittade hans döda kropp hade han fickorna fulla med pengar. Men hans fru klarade sig i alla fall.
John Jacob Astor och hans unga fru Madeleine https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3AJJAstorIV.jpg
Den tionde april skulle Titanic ge sig iväg från hamnen i Southampton i England. På morgonen började de som skulle åka med fartyget komma till hamnen för att stiga ombord. Besättningen hade ett fasligt sjå med att lasta på allt som passagerarna skulle ha med sig. Bland annat skulle en miljonär prompt ha med sig sin tjusiga nya bil. För hundra år sedan var det inte många som hade råd med en bil, så man kan tänka sig att han gärna ville ha med sig den på Titanic för att kunna skryta lite. Och så var det här med maten till alla passagerare som skulle ombord. När Titanic lämnade hamnen hade hon bland annat 38 ton färskt kött, 12,5 ton fågel och vilt, 40 ton potatis och 600 kilo sylt och marmelad i lasten.
Vid ungefär kvart över tolv mitt på dagen hade alla passagerare tagit sig ombord och Titanic var redo att ge sig ut på öppet hav. Eller, nästan alla. Ett gäng eldare som fått jobb i pannrummet på Titanic hade gått till en pub i närheten av hamnen för att ta en öl innan jobbet och slitet skulle börja. De glömde bort tiden och kom plötsligt på att de var sena! De sprang det fortaste de kunde till fartyget, men när de kom fram hade besättningen redan dragit in landgången och vägrade släppa på eldarna. Det räddade livet på dem. De allra flesta av eldarna dog på Titanic så det var nog tur att de inte kom med.
Så tog sig då Titanic ut ur hamnen med hjälp av sex bogserbåtar. Men hon hade otur från början. Innan hon kommit ut ur hamnen höll hon på att krocka med ett annat fartyg. I sista stund gick allt väl. Innan Titanic kom ut på Atlanten stannade hon till i Cherbourg i Frankrike och Queenstown i Irland för att plocka upp fler passagerare och för att släppa av några som inte skulle med över det stora havet. I Queenstown var det många som passade på att skicka vykort med bilder på Titanic, fast egentligen var det oftast Olympic på bilderna. Men det kvittade ju, de såg ju ändå nästan exakt likadana ut. En svensk man som hette John skickade ett vykort till sin syster i Karlshamn och berättade om det stora skeppet, och kortet kom fram den 15 april, samma dag som Titanic sjönk. Hans syster Emily hade ingen aning om vad som hänt när hon fick kortet så hon började direkt skriva på ett brev till sin bror.
De första dagarna ute på Atlanten hände inget speciellt. Det fanns inte så mycket att göra ombord så en del hade nog till och med lite tråkigt. Till slut blev det den 14 april 1912, ett datum ingen skulle glömma. Det var söndag och ordentligt kallt. Bruce Ismay, högste chef för rederiet, tyckte att man skulle öka farten för att överraska folk i New York. Tänk om man kunde komma in till hamnen ännu tidigare än man sagt!? Vad förvånade folk skulle bli och tänk vad de skulle skriva i tidningarna om det fantastiska fartyget Titanic! Att det fanns isberg i närheten var väl inget att oroa sig för?
Inte kunde väl Ismay ana att man skulle skriva och prata om Titanic långt efter att hon sjunkit. Om hon slagit fartrekord över Atlanten och kommit fram som som hon skulle hade vi idag, mer än hundra år senare, inte ens vetat om att det en gång fanns ett stort fartyg som hette Titanic.
Under dagen kom det in varningar om isberg till Titanic och den sista kom in klockan tjugo i tio på kvällen. Men då hade telegrafisterna varken tid eller lust att ta varningen på allvar. Passagerarna ombord tyckte det var lite festligt att skicka telegram över havet med hälsningar till familjen och så, så de två telegrafisterna som skötte apparaten på Titanic hade väldigt mycket att göra. För hundra år sedan fanns det såklart inga mobiltelefoner, datorer eller surfplattor, så man kan säga att telegrammen var som vår tids sms eller mejl. Telegrafisterna på Titanic var superstressade på grund av alla telegram de skulle skicka så de hann inte riktigt med att ta isvarningen på allvar. Annars brukade man ge sådana viktiga telegram till bryggan, där kaptenen och styrmännen jobbade. Ett fartyg som hette Californian hade fastnat bland isberg under kvällen och kunde varken ta sig bakåt eller framåt. De skickade flera varningar till Titanic om isen men telegrafisterna tröttnade till slut och skickade tillbaka att de skulle hålla tyst på Californian. De orkade inte ta emot alla varningar.
Natten kunde inte varit mer stilla. Havet låg som en spegel, svart som sammet, men lystes upp av stjärnorna och månen på himlen. Orkestern hade slutat spela för kvällen och många hade redan gått och lagt sig. Till och med kapten Smith hade krupit i säng. Men han hade sagt till att de skulle väcka honom om något hände. Och det kan man ju lugnt säga att det gjorde.
Det var en rasande kall kväll och de flesta av passagerarna på Titanic höll sig inomhus. Ingen ville vara ute i kylan en sådan här kväll. Men det fanns två män som var så illa tvungna. Det var de som stod i utsiktskorgen längst upp i masten för att spana efter isberg.
Utkikarna som skulle vara Titanics ögon hade ingen lätt uppgift. För det första hade de inga kikare. Det kan man ju tycka var konstigt med tanke på att det helt klart hade gjort uppdraget lättare för dem, men de kikare som utkikarna skulle haft med sig glömdes kvar i hamnen i Southampton i England, där Titanic började sin långa resa. Så nu hade de bara sina ögon att lita till.
Ett sätt att lättare upptäcka isberg ute till havs är att titta efter hur vattnet bryts vid vattenytan runt ett isberg. Om det blåser blir det såklart större vågor kring isen, men kvällen den 14 april var havet helt stilla, det blåste ingenting. En annan sak som gjorde det svårare att upptäcka var att just det isberg som Titanic strax skulle krocka med var ett smutsigt och svart isberg, ett sådant som ibland går sönder och vänder runt så att det som varit under vattenytan vänds uppåt. Då är det fullt av sten och gyttja, och då blir det ännu svårare att upptäcka. Dessutom är det mesta av isberget inte det man ser, utan den allra största delen av isberget gömmer sig lömskt under vattenytan och sticker ut utanför det man kan se, och det var det som lurade under ytan som skadade Titanic mest.
Utkikarna frös säkert som hundar uppe i mastkorgen och försökte så gott de kunde hålla värmen. Plötsligt dök det fruktade isberget upp rakt framför nosen på Titanic. När man först fick syn på det var det ungefär 500 meter bort och på långt håll tyckte de två männen inte att det såg så stort ut, men när fartyget närmade sig det med hög fart växte det snart och de båda utkikarna fick panik! De klingade i klockan i mastkorgen och ringde ner till bryggan. En besättningsman svarade i telefonen och uppifrån mastkorgen skrek de: “Isberg rakt föröver!”
Förste styrman Murdoch beordrade att maskinerna skulle stängas av, att man skulle lägga i backen och fortare än blixten vrida över rodret så att Titanic kunde svänga undan från isberget. Men det var inte lätt att få stopp på en så stor koloss i en sådan fart, så 37 sekunder efter att varningen kommit small det…
Man krockade inte rakt framifrån med isberget, men man hann heller inte svänga undan helt. 90 meter längs med styrbords sida (höger sida), gick emot isberget och vattnet började forsa in i fartyget med en faslig fart. De delar av isberget som stack ut under vattnet blev som en chock för skrovet. Titanic studsade mot det flytande berget, plåtar slogs in, nitarna som höll ihop dem var inte gjorda för att stå emot ett sådant tryck. Massor av is dånade ner på däcket och folk började spela fotboll med isklumparna.
Trots att det blev en sådan kraftig smäll var det många som inte kände av kollisionen. Då var det ju inte så lätt att förstå hur allvarligt det var heller. Titanic var ju trots allt osänkbar. Men de som jobbade nere i pannrummet långt fram på fartyget fick veta annat av. När vattnet kom instörtande i pannrum nummer 6 blev det kaos. Uppe på bryggan såg man till att de vattentäta dörrarna mellan pannrummen stängdes för att inte vattnet skulle spilla över till nästa skott, och du kan ju tänka dig vilken panik eldarna måste fått när de förstod att de skulle bli instängda.
De som hade sina hytter långt fram på Titanic flög ur sina sängar när fartyget krockade. Det var som att det blev jordbävning mitt ute på havet. I några av hytterna i tredje klass började det komma in vatten på golvet. Inte så mycket, men tillräckligt för att de skulle börja ana ugglor i mossen.
De som byggde fartyget visste att Titanic kunde klara sig flytande med fyra skott fyllda med vatten. Men nu slogs det upp en massa hål längs med sidan och det började forsa in vatten i fem skott nästan samtidigt, och det klarade inte Titanic. Besättningen skyndade sig att väcka kaptenen. Smith kallade på Andrews, han som varit med och ritat fartyget. Han berättade för kaptenen att kolossen Titanic skulle sjunka och att det inte fanns ett skviddevitt man kunde göra åt saken. Det skulle gå snabbt också, berättade han för kaptenen. Max en och en halv timme, trodde han, sedan skulle hon försvinna ner i det svarta vattnet för alltid.
Smith bestämde att Titanics motorer skulle stängas av och hennes hjärta slutade för alltid att slå. Hon tog in massor med vatten men flöt fortfarande. Nu gällde det snabbt att hitta hjälp. Telegrafisterna började skicka ut nödsignaler till andra fartyg, men de flesta av dem var för långt borta för att hinna komma. Efter ett tag började besättningen också skicka upp nödraketer för att andra fartyg skulle se dem och förstå att de behövde hjälp.
Besättningen började förbereda livbåtarna. Smith visste att bara hälften av passagerarna skulle få plats i båtarna men det sade han inte till dem. Han ville inte att det skulle bli panik. De första båtarna som lämnade Titanic var inte ens halvfulla. Besättningen var rädd att de inte skulle hålla om man satte för många människor i dem. I en båt där det fanns plats för 40 människor satt det till exempel bara 12 stycken!
Från början bestämde man att bara kvinnor och barn fick kliva i livbåtarna. Dessutom var det bara passagerare från första och andra klass som fick stiga i dem från början. För att det inte skulle bli kalabalik hade man stängt in passagerarna i tredje klass. De första båtarna som lämnade Titanic hade inga passagerare alls med sig från tredje klass. De var inspärrade bakom låsta grindar och vakter stod och kontrollerade så att de inte tog sig ut. När de väl låste upp grindarna var det för sent för många av dem. Då var alla båtar redan borta och fartyget höll på att sjunka.
Eftersom männen inte fick gå i båtarna splittrades många familjer. Det gällde faktiskt männen i första klass också. En del ville inte skiljas från pappan i familjen så då valde allihop att stanna kvar ombord på Titanic för att dö tillsammans.
Till slut bestämde man att också kvinnor och barn från tredje klass skulle få komma upp till livbåtarna. Många av papporna blev kvar där nere och kom aldrig upp. På så vis var det sista gången kvinnorna såg sina män och sista gången många barn såg sina pappor. En del föräldrar tappade dessutom bort sina små barn i kaoset och kunde inte hitta dem igen. Bara var fjärde passagerare från tredje klass överlevde katastrofen och bara var femte man på Titanic klarade sig.
Klockan fem i halv ett på natten fick Titanic kontakt med fartyget Carpathia som satte full fart mot olycksplatsen. Men kaptenen på Carpathia berättade att det skulle ta dem fyra timmar att komma fram. Kapten Smith visste att det då skulle vara för sent och att de som inte fick plats i livbåtarna skulle vara ihjälfrusna när räddningen äntligen kom.
När Titanic sjönk gjorde hon det med fören först. När hon fylldes med vatten blev fartyget så tungt så att aktern började resa sig upp ur vattnet. De som fortfarande fanns kvar på Titanic gick längre och längre bak mot aktern, och innan hon sjönk fanns det fortfarande flera hundra människor kvar ombord. De flesta av dem klarade sig inte i vattnet när Titanic försvunnit från ytan.
Till slut klarade inte fartyget tyngden av allt vatten som kom in utan gick av på mitten med ett väldigt dån. Först sjönk fören och en stund senare följde aktern efter ner i djupet. Det enda som hördes efter det var skriken från människorna i vattnet. Klockan var tjugo minuter över två på natten och den trasiga jätten Titanic gled genom vattnet nästan fyra kilometer ner till Atlantens botten. Nerifrån djupet hörde man explosioner och det skakade i vattnet.
Så här såg den tyske konstnären Willy Stöwer katastrofen framför sig https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3AStöwer_Titanic.jpg
Så här gick det till när Titanic sjönk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3ATitanic-sinking-animation.gif
Skriken dog långsamt bort när människorna i det kalla vattnet drunknade eller frös ihjäl. Döda kroppar låg och guppade som korkar i vattnet. De flöt fortfarande för de flesta hade fått på sig sina flytvästar.
Människorna i livbåtarna måste varit förtvivlade när de såg alla människor som hamnade i vattnet. Men det var bara en båt som vågade gå tillbaka för att leta efter levande passagerare. I de andra båtarna var de rädda att de skulle bli neddragna i vattnet av panikslagna människor som ville rädda sig så de vägrade ro tillbaka fastän de inte var fulla. Båt nummer fjorton lyckades rädda fyra stycken ur vattnet, men den ena av dem dog bara några minuter senare.
Fartyget Carpathia kom fram till platsen där Titanic sjunkit klockan fyra på morgonen. Det var fortfarande mörkt och man tog hand om de frusna passagerarna i livbåtarna så gott man kunde. Man letade efter överlevande men det var knappast någon mening. De stackare som låg i vattnet var redan döda.
En av livbåtarna som Carpathia hittade när fartyget kom fram till olycksplatsen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3ATitanic-lifeboat.gif
Tidningarna i New York hade fått veta att Titanic sjunkit och att Carpathia räddat de överlevande. När Carpathia kom till hamnen i New York stod det 40.000 människor och väntade. Alla var otroligt nyfikna på de som varit med om en sådan overklig händelse som att se Titanic sjunka! Det trodde väl ingen när hon lämnade hamnen i Southampton för en evighet sedan.
Vad hände med kapten Smith, undrar du kanske nu? Jo, han dog tillsammans med de andra 1500 människorna som drunknade eller frös ihjäl i Atlantens iskalla vatten. För så är det; en kapten överger aldrig sitt skepp. Inte så länge det finns andra människor ombord, åtminstone.
Men när Carpathia kom i hamn i New York visade det sig att Bruce Ismay, du vet han som var högste chef för rederiet, hade klarat livhanken. Han hade smugit sig i en av livbåtarna när ingen märkte det och det gjorde folk vansinnigt arga. De tyckte att han skulle dött med kapten Smith eftersom han var ansvarig för Titanic lika mycket som kaptenen.
I svenska tidningar kunde man läsa om katastrofen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3ADagens_Nyheter_17_april_1912.jpg
Du minns säkert att fattiga och rika inte fick blandas med varandra ombord på Titanic. När man plockade upp de döda kropparna gjorde man också skillnad på folk. Liken efter de fattiga svepte man in i segelduk, men de rikas? De lade man i trälådor för dem kunde man inte behandla hur som helst, eller hur? Sedan tog man de dödas kroppar till Halifax, en stad i Kanada. Där begravde man de stackare som gått under tillsammans med Titanic den där kalla, och så otroligt vackra vårnatten mitt ute på Atlanten.
Många människor blev ju kvar på fartyget när det sjönk. En del av de döda begravde man också ute till havs istället för att ta med dem till Halifax. Idag tycker många att platsen på havets botten där Titanic vilar är en gravplats och att man ska låta den vara ifred. Men det finns också många som är väldigt nyfikna på hur fartyget ser ut idag. Eftersom Titanic ligger på 3.800 meters djup har det varit svårt att hitta henne, men 1985 lyckades man för första gången. Det man hittade då var ett rostigt vrak delat i två delar. Aktern låg flera hundra meter från fören och det låg en massa saker över hela havsbotten: skor, tallrikar, glasögon, saker som tillhört Titanic och hennes passagerare.
Här vilar Titanic på Atlantens botten https://sv.m.wikipedia.org/wiki/RMS_Titanic#/media/Fil%3ATitanic_wreck_bow.jpg
Fastän det gått mer än hundra år blir många fortfarande pirriga i magen när de tänker på Titanic. Det finns massor av böcker och filmer om henne om du vill veta mer om världens mest besömda fartyg. Kolla in listan här nedanför för att få lite tips.
Böcker:
http://www.adlibris.com/se/bok/skrackresan-med-titanic-9789186485467: Författaren Kim Kimselius bok om Titanic där hennes huvudpersoner Theo och Ramona får se katastrofen på nära håll.
http://www.adlibris.com/se/bok/titanic-katastrofen-9789170533716: Bengt Fredrikssons bok om Titanic. För unga vuxna.
Claes-Göran Wetterholm har bland annat skrivit böckerna Titanic och Sagoskeppet: Titanics myter Titanics människor. Tyvärr finns de inte att få tag i de här böckerna i butik, men de finns säkert att låna på biblioteken runt om i Sverige.
Länkar:
https://m.youtube.com/watch?v=cMVi953awHQ (James Camerons film om Titanic med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio, fast nerbantad. Filmen är ungefär en timme lång och visar själva sjunkandet av fartyget.)
https://m.youtube.com/watch?v=c5cFoRLeVZw (En jättefint animerad film på fem minuter som visar hur det gick till när Titanic sjönk. Det som är så bra med den är att det inte är några människor med i den, därför visar den inga hemskheter heller, utan bara hur fartyget sjönk helt enkelt.)
http://www.titanicnorden.com (En hemsida som bara handlar om Titanic, inget annat.)